Film
Alltför uppenbar sensmoral
Av Åsa Jonsson
Bild: Columbia-Tristar

Conspiracy.com
Regi: Peter Howitt
Manus: Howard Franklin
I rollerna: Ryan Phillippe, Tim Robins, Rachael Leigh Cook, Claire Forlani, Douglas McFerran, Richard Roundtree m.fl.

Den unge datanörden Milo Hoffman (Ryan Phillipe) tänker starta eget med tre andra nördar i ett garage. De tror på den fria informationen och föraktar de stora bolagens monopol på programvaror. Teddy och Milo betraktas som programmerargenier och blir uppmärksammade av NURV (Never Underestimate Radical Vision), ett storföretag som uppvisar stora likheter med Microsoft. (Till exempel har det monopol inom sitt område, är föremål för utredningar och anklagas för att producera undermåliga produkter och plagiat.) Av killarna är det bara Milo som ställer sig i storföretagets sold. Han fascineras av tanken att kunna vara en av dem som möjliggör en revolution på kommunikationsområdet.

Redan från början pekas Gary Winston (Tim Robbins) ut som den skurkaktige storföretagaren som säger att "i den här branschen är man antingen en etta eller en nolla, levande eller död". Justitiedepartementet är ute efter honom och under de första sekvenserna av filmen får man se olika reportage som understryker vådan av monopol och som visar hur Gary Winston talar som en sektledare med IT som religion. Jag måste erkänna att jag känner en viss sympati med Gary Winstons vision. Han samlar de bästa talangerna inom sitt område och ger dem en kreativ miljö att verka i. Deras behov blir tillgodosedda så att de kan koncentrera sig på sina uppgifter.

De flesta karaktärerna är skissartade och utan några egentliga djup. Deras personligheter är stiliserade till några få karaktärsdrag. Milo är den något naive programmeraren som vänder sig till Gary Winston som till en mentor, Milos flickvän är den uppoffrande flickvännen i bakgrunden med ett leende och en kram beredd och så fortsätter det. Tim Robbins gör som vanligt en minnesvärd prestation. Kanske lite väl minnesvärd då hans karaktär nästan känns som en riktig person med känslor och drifter. I Robbins utspel blir Gary Winston en ganska sympatisk person trots att han beordrar folk till att använda sig av alla tänkbara medel för att hålla företaget på topp.

När Milo börjar märka att allt inte är så fantastiskt som det verkade från början blir han helt ställd. Hans gamle parhäst Teddy mördas och Milo upptäcker att "Big Brother" inte bara är en obehaglig framtidsvision. Det finns en viss diskrepans i förhållningen till teknik i filmen. Å ena sidan utnyttjas den till att hålla massorna i schack, å andra sidan är det den som ska göra mänskligheten fri.

Kontentan av det hela är att man aldrig kan lita på sina medmänniskor och att information har ett egenvärde bortom vad den kan användas till. Filmen är helt okej om man är på det humöret men den är lite för skissartad för min smak och sensmoralen i slutet är lite för uppenbar. Den har dock många bra inslag, som till exempel NURV:s inredning som får en att vilja börja jobba där…

Filmens sajt: http://www.antitrustthemovie.com/

---

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème