Samma gamla visa
Av Åsa Jonsson

Bild: Columbia-Tristar

D-Tox
Regi: Jim Gillespie
Manus: Ron L. Brinkerhoff
I rollerna: Sylvester Stallone, Charles S. Dutton, Tom Berenger, Kris Kristoffersson, Polly Walker, Christopher Fulford, Robert Patrick m. fl.

Betyg:

D-TOX skulle vara en klar vinnare i kategorin "flest-filmklyschor-i-en-film". Vi har den trasige hjälten Jake Malloy (Sylvester Stallone) som åker till den avlägset belägna mastodontbyggnaden för att bli avgiftad. Där har en grupp alkoholister och allmänt misstänkta figurer samlats. De ska alla vara tänkbara som den psykopatiske mördaren som kommer att börja härja samma sekund som snöstormen som ska isolera dem fullständigt från omvärlden sätter igång.

Jake Malloys trogne kamrat Charlie Hendricks (Charles S. Dutton) hittar ett behandlingshem beläget mitt ute i ingenstans. Dit ser han till att ta Malloy efter det att dennes flickvän har blivit mördad av en "psykopat". (Psykopat låter mer professionellt än bisarr mördare.)

Tjatigt, tjatigt, tjatigt. Handlingen bjuder på varken spänning eller överraskning. Det här har man sett så många gånger förut. Varje del av problemet introduceras med tydliga pekpinnar så att det inte ska finnas minsta risk att man missar något.

De personer som är intagna på behandlingshemmet är tydligen så pass allvarligt alkoholiserade att de riskerar att drabbas av delirium tremens. Alla utom en klarar av det utan att en skaka lite på handen. Det är som om filmskaparna en bit in i historien glömmer bort att alla intagna är djupt nere i alkoholismen, eller så har de kanske hittat det nya botemedlet: spärra bara in missbrukare i en avlägsen bunker tillsammans med en galen mördare så blir de nyktra utan problem.

Vad jag vill ha sagt med allt det här är att även om vi måste acceptera den värld som skapas i varje film måste den världen följa vissa (och konsekventa) regler. D-TOX gör inte det, filmmakarna verkar inte tro att publiken kommer att upptäcka bristerna i de fakta som presenteras.

För att säga det med så få ord som möjligt: Se inte D-TOX om du inte är enormt uttråkad eller älskar att se Sylvester Stallone.

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème