Film
Eftertexterna
är bäst
Av Åsa
Jonsson
 |
|
Bild:
Sandrew-Metronome
|
3000 miles
to Graceland
Regi:
Demian
Lichtenstein
Manus: Richard
Recco & Demian Lichtenstein
I
rollerna: Kurt
Russell, Kevin Costner, Courteney Cox, Christian Slater, Kevin Pollak,
David Arquette m. fl.
| Betyg: |  |
Känsliga personer ska inte se den här filmen. Den innehåller nämligen bilder på Kevin Costner och Kurt Russell iförda Elviskostymer och -polisonger. Nämnda män arbetar även hårt på att verka tuffa och hårda vilket kan få även den mest luttrade biobesökare att vilja blunda. Kostners figur tror sig vara Elvis Presleys oäkta son och tar det på största allvar.
Fem män rånar ett kasino iförda Elvisutstyrsel. När de har tagit sig därifrån och har delat upp bytet börjar de ha ihjäl varandra. Sen kommer Cybil Waingrow (Courteney Cox) in i bilden och stjäl pengarna och det blir en jakt över USA. Kostner jagar Russell som jagar Cox och polisen jagar dem allihop. En hel del scener verkar inte ha någon funktion att fylla överhuvudtaget. Kostner duellerar med en polis som stoppar honom för fortkörning. Duellen liknar något från västernfilmer fast mycket sämre. Det gör inte det hela bättre att regissören verkar hoppas på att man ska känna med Russells rollfigur som försöker var en god ”bad guy”. Russells figur skjuter över folk, inte i dem och hans hårda yttre döljer ett hjärta av guld. När han griper till våld är det så kallat motiverat våld, jämfört med Kostner som griper till våld när det behövs en häftig scen för att driva upp tempot lite.
Indelningsscenen skulle passa i en paus mellan reklam och video på MTV. X antal minuter av animerade skorpioner som slåss samtidigt som det med jämna mellanrum klippts in en bil som kör på en öde väg i öknen…
Jag tror att regissören Demian Lichtenstein har regisserat för många musikvideor i sina dar. Filmen är av och till så musikvideoartad att man känner sig lätt illamående. Det verkar som att det är tänkt att göra filmen mer cool och grym. Den blir bara jobbigt att se. Historien är trist, skådespelarna är urusla, bildmässigt är filmen jobbig och dialogen är inte av den karaktären att man kan kalla den dialog.
Det hade varit en bra idé att klippa ner 3000… till en kort video på 3 minuter. Då hade man orkat med den. Då hade bildspråket kanske fungerat och man hade inte suttit och tiggt om att Kostner och Russell skulle ha ihjäl varandra så att man får gå hem.
Det finns faktiskt en sevärd scen i filmen. Det är eftertexterna.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème