Film
Litet
mer bitskt än vad som är vanligt
Av
Åsa Jonsson
Bild: UIP
Grinchen
- Julen är stulen
Regi:
Ron Howard
Manus: Dr.
Seuss (bok), Jeffrey Price och Peter S. Seaman
I rollerna:
Jim Carrey, Jeffrey Tambor, Taylor Momsen m.fl.
Nu
är julen snart här och därför också de obligatoriska
julfilmernas tid. Filmer med budskapet att julen inte är ett kommersiellt
jippo utan en familjehögtid, en tid för att umgås med
sina nära och kära. Grinchen är inget undantag även
om det mest sockersöta hålls på avstånd. Alla ingredienserna
finns här: den sure julhataren, det oskyldiga, naiva barnet och mängder
av snö.
Historien utspelar sig i en stad Whoville inuti en snöflinga. Whoville är en idyllisk stad där alla älskar julen över allt annat. Invånarna verkar alla gå på uppiggande droger med tanke på den frenesi som de uppvisar i sitt julstök. Den enda invånaren som inte är fullständigt uppslukad av jakten på julklappar är lilla Cindy Lou Who (Taylor Momsen). Hon är så där fullständigt troskyldig som bara ett barn på film kan vara. Med barnets storögda undran frågar hon varför den julsure Grinchen (Jim Carrey) inte är välkommen i staden och varför han hatar julen. I sin jakt på svar om det samt om det inte saknas något i julgemenskapen märker hon att det är något som de vuxna inte vill berätta för henne. Det visar sig att Grinchen har bott i Whoville men fått lämna det på grund av hans antipati mot julen.
En av de första scenerna i filmen visar på Whovilles förberedelser inför julen och efter att ha varit ute en lördag i december för att köpa julklappar känner man verkligen igen sig. Alla springer hysteriskt åt alla håll och alla försöker överträffa varandra i julpynt och inköp. En fördel med den här filmen är att den lyckas ge en lite mer bitsk satirisk ton än vanligt i julfilmer. Grinchen har haft en trist uppväxt med utanförskap och utan förståelse för hans gröna hårighet. Det har präglat honom och hans enda vän är en lurvig hund.
Den bergslevande Grinchen låter som en korsning mellan Walter Matthaw och Sean Connery. Tydligen åstadkom Jim Carreys tandgarnityr detta uttal. Jim Carrey är faktiskt passande i rollen som en grön yeti-lik suring, eftersom han för en gångs skull inte kan spela över. Barnet som spelas av Taylor Momsen är en av de största behållningarna med filmen. Hon är bedårande och spelar dessutom mycket bra trots att hon inte är mer än sex år.
Filmen är verkligen en sagofilm. Det utspelar sig i en mycket sagolik värld, Whoville-invånarna är uppsminkade till sagofigurer. Allt ger en mycket stark julstämning. Gå och se den om ni vill känna är varma till mods och få skratta lite.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème