Film
Med
bismak av resekatalog
Av
Åsa Jonsson
Bild: UIP Press
Hannibal
Regi:
Ridley Scott
Manus: Thomas
Harris (roman), David Mamet och Steven Zaillian
I rollerna:
Anthony Hopkins, Julianne Moore, Giancarlo Giannini,
Gary
Oldman, Ray Liotta m.fl.
"När lammen tystnar" var en spännande film. "Hannibal" är det inte.
Tio år har gått sedan Hannibal Lecter (Anthony Hopkins) flydde undan FBI. Clarice Starling (Julianne Moore) har fortsatt sin karriär inom FBI med varierande framgång. I filmens början möter vi Starling när ett tillslag mot en knarkdrottning slår fel. Gissa vem som får bära hundhuvudet för detta…
En av Dr. Lecters före detta patienter och offer, Mason Verger (Gary Oldman) har under en längre tid försökt spåra upp Hannibal för att ta en fasansfull hämnd. Verger är nämligen det enda av Lecters offer som har överlevt. "Hannibal the cannibal" hade fått honom att ägna sig åt att strypa och stympa sig själv. Det är inte mycket kvar av Vergers ansikte, däremot är han rik som ett troll och en bitter sadist. Medan Starling får tampas med Verger och motgångar och medan herr Verger sitter i sitt slott och ruvar på hämnd traskar Lecter omkring i Florens och arbetar (dock inte med sin favoritsyssla). En polisinspektör, Rinaldo Pazzi, råkar känna igen Lecter, nappar på Vergers erbjudande om belöning för hans tillfångatagande och sedan är hela karusellen igång.
Jody Foster som spelade Clarice Starling i "När lammen tystnar" tackade nej till att spela med i uppföljaren. Det gjorde hon rätt i. Julianne Moore som spelar Starling i "Hannibal" lär ha sagt att Starling är en helt annan människa i den här filmen än i föregångaren. (Hm.…) Det är faktiskt mycket som skiljer "Starling 1" och "Starling 2" åt. Den karaktär som Moore framför är rätt så anonym och intetsägande medan Fosters karaktär trots allt verkade ha någon form av identitet annat än i samband med jakten på Lecter.
Det demoniska hos Lecter är svårt att skönja hos denna mysgubbe med klädsam rondör. Anthony Hopkins har som alla andra åldrats de senaste tio åren och därtill skaffat sig en rundare figur. Man vill inte se en djävulsk psykopat dricka kaffe och läsa tidningar. Ej heller känns det som att man vill se denne mycket specielle psykopat gå omkring barfota och röka. Det ligger dock en viss njutning i att få höra Hopkins dra ut på vissa ord och uttala Clarices namn med smeksam stämma även om det inte är särskilt suggererande.
Uppenbarligen har mycket tid och pengar lagts ner på att hitta de "rätta" inspelningsplatserna. Det har man också lyckats med men i längden blir det inte särskilt intressant att se på en över två timmar lång film där stora delar verkar ha spelats in som reklam för ett resebolag. Filmen får en att vilja besöka Florens men det kanske inte är den behållning man vill ha av en film om en mördande psykopat. Tyvärr känns det som om vissa delar av filmen skulle kunna ha funnits med i "Återstoden av dagen" eller "Shadowlands" istället. Av någon anledning känns det som om man har försökt få med massor ifrån boken men utan att tänka på att det bör finnas ett sammanhang.
Det finns vissa saker man kan begära av en film för att den ska kunna kännas värd att se. Till exempel bör en thriller innehålla ett visst mått av spänning. Det är vidare ingen nackdel om en filmatisering av en bok avviker från boken, ofta är det till och med en fördel. "Hannibal" är visserligen inte någon särskilt bra bok men detta till trots hade det haft sina fördelar om manusförfattarna hade hållit sig närmare ursprunget.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème