foto: scanbox

Betyg:

I filmen ”A Home at the End of the World” står treenigheten i centrum. Inte i religiös bemärkelse; snarare slår filmen ett slag för annorlunda familjebildning än kärnfamiljen. Clare (Robin Wright Penn) väntar barn med Jonathan men har ett förhållande med hans nära vän Bobby. För att komplicera det hela ytterligare är Jonathan (Dallas Roberts) kär i Bobby (Colin Farell). De tre personerna, som känner starkt för varandra, vill bo ihop. Att det är som bäddat för konflikter och sårade känslor i en konstellation av den typen våra vänner valt, förstår man ju direkt. Det bäddar för en hybrid mellan ”Den näst bästa” alternativt teveserien ”Will och Grace” och valfri såpopera. Men filmen väljer inte såpoperavägen utan blir i stället till en mysig feel good-film, samtidigt som historien behåller sin trovärdighet genom att svåra händelser och starka känslor skildras utan att förringas.

Det kan man tacka ”Timmarna”-regissören Michael Cunninghams lätta handlag för. Historien börjar när de två männen är unga. Ungdomsåren skildras med inlevelse och filmen fortsätter i samma stil när det revolterande 70-talet blivit till glatt 80-tal. Bildsköne Colin Farell gör en underbar tolkning av den vilsne och tafatte men samtidigt charmige oskulden Bobby. De två övriga huvudrollsinnehavarna lyser också, speciellt förtjust är jag i Robin Wright Penns sprakande karismatiska Clare som går emot tidens alla rådande konventioner för vad en snart 30-årig kvinna bör prioritera. Robin Wright Penn stjäl nästan föreställningen från de andra två.

”A Home at the End of the World” är trots sin kniviga utgångspunkt en uppiggande film som lämnar en med ett leende på läpparna.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.