Den mänskliga naturen är svekfull
Av Åsa Jonsson

Bild: Buena Vista International Sverige

Human Nature
Regi: Michel Gondry
Manus: Charlie Kaufman
I rollerna: Tim Robbins, Patricia Arquette, Rhys Ifans, Miranda Otto, Rosie Perez m.fl.

Betyg:

Sensmoralen i "Human Nature" är att man kan/ska aldrig lita på någon. Den du älskar hittar en annan, som i sin tur hittar någon annan och så fortsätter det. Har du några ideal som du lever efter så är det bara att skrota dem, de kommer att leda dig åt fanders. Dessutom är människan av naturen svekfull…

Lila (Patricia Arquette ) är en kvinna som från tonåren har haft en kraftig kroppsbehåring. Hon smet ut i skogen där hon levde som en vilde och skrev naturromaner. Vid trettio års ålder känner hon sig kåt och ger sig tillbaka till civilisationen för att hitta en man. Det gör hon. Det blir Nathan (Tim Robbins), en forskare som försöker lära möss bordsskick. Han har en mycket liten penis och är därför glad att någon vill ha honom. Lila är hårig men det vill hon inte att någon ska veta om. Därför det är bra att hon får tag i en oskuld som inte vet att en kvinnokropp oftast inte känns som sandpapper. Allt blir än mer komplicerat av att Nathans assistent, Gabrielle (Miranda Otto) är intresserad av honom. När Lila och Nathan dessutom hittar en man (Rhys Ifans) som har blivit uppfostrad i skogen av sin sinnesjuke far sätter det hela igång på allvar.

Filmen anspelar på en mängd andra filmer. Man upplever det nästan som att det är en tävling: vem kan upptäcka vilka filmer eller musikvideor som det refereras till? Den är filmad och klippt på ett intressant sätt. Vissa scener prålar med sin studiokänsla så att man sitter och fascineras av det. Det är ju faktiskt lite roligt när filmmakare inte försöker få publiken att tro på någon form av verklighet.

Det finns massor av roliga scener hela filmen igenom. Problemet är mest att de inte riktigt hänger ihop. Det är sketcher som har samlats ihop under ett tema men det räcker inte för att hålla intresset vid liv en hel film igenom. Delarna är mycket bra men helheten saknas.

Den bästa insatsen i filmen görs av de två mössen som Nathan försöker lära bordsskick. De får elchocker, tvingas äta sallad och kastas ut i vildmarken. De tröttnar på att vara skogsmöss och liftar till New York.

FILMENS WEBBPLATS (På franska!)

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème