Film
Hurts
röst bär filmen
Av Åsa
Jonsson
Kapten
Corellis mandolin
Regi:
John Madden
Manus: Louis
de Bernières (roman) och Shawn Slovo
I rollerna:
Nicholas Cage, Penélope Cruz, John Hurt, Christian Bale, David
Morissey, Irene Papas m. fl.
| Betyg: | 
|
Jag
såg den här filmen på förmiddagen tisdagen den 11 september. Det kändes
konstigt att sätta mig ner för att skriva en recension om en film som
skildrar ond, bråd död och innehåller stora explosioner när jag just hade
sett attackerna mot World Trade Center och Pentagon på TV.
"Kapten Corellis mandolin" utspelar sig under andra världskriget
på ön Kefallonia i Grekland. Det är en kärleksfilm av det mer storslagna
slaget. Filmen är baserad på Louis de Bernières storsäljande roman med
samma namn. Kapten Antonio Corelli (Nicholas Cage) kommer till ön som
en del av den italienska ockupationsmakten och blir inhyst hos byn läkare
Iannis och dennes dotter Pelagia (Penelope Cruz). Dottern är vacker, begåvad
och förlovad med Mandras (Christian Bale) som har dragit ut i kriget för
att försvara Grekland. Självklart blir kapten Corelli och Pelagia förälskade.
Det är på många sätt John Hurt som bär upp filmen. Han har en ganska rimlig
grekisk accent och hans röst bildar den ram som binder ihop filmen. Det
är han som "berättar" om händelserna och som är förnuftets röst
hela filmen igenom. De andra skådespelarna är bra men de har inte samma
tyngd förutom Irene Papas som spelar Mandras mor. Men hon är inte någon
central gestalt.
Christian Bale spelar frihetskämpen Mandras, en roll som är mycket annorlunda
de roller han haft i American Psycho eller Shaft. Mandras är en lågmäld
man med en övertygelse om sitt eget värde som aldrig övergår i arrogans.
Han är också den som blir förloraren.
Det andra världskriget är till att börja med något som sker någon annanstans
men som kommer till ön efter det att tyskarna besegrat grekerna. Italienare
och
tyskar ockuperar tillsammans hela ön. Tyskarna vänder sig mot sina tidigare
allierade när Mussolini störtats och som brukligt är i alla krig begås
det illdåd från alla sidor.
Filmen är faktiskt inspelad på den riktiga ön Kefallonia som verkar vara
mycket vacker. Det har tydligen inte varit helt lätt att föra över all
den nödvändiga tekniska utrustningen till ön med anledning av filminspelningen
men
det var helt klart värt det. Det natursceneri som visas upp utgör en stark
kontrast till de händelser som sker.
Den känsla som man får när man går ut från biografen om man är lika cynisk
som jag är att det nog är tur för kärleksparet att de aldrig lärde känna
varandra ordentligt innan filmen tog slut. Det är alltid lätt att vara
förälskad i motgångar, det svåra är att älska i vardagen.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème