Charmerande bedragare
Av Åsa Jonsson

Bild: Sandrew-Metronome

Ocean's Eleven
Regi: Steven Soderbergh
Manus: Ted Griffin
I rollerna: George Clooney, Julia Roberts, Brad Pitt, Andy Garcia, Matt Damon, Don Cheadle, Elliott Gould, Carl Reiner, Casey Affleck, Scott Caan, Bernie Mac, Eddie Jemison, Shaobo Qin m. fl.

Betyg:

Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr var några av skådespelarna i den ursprungliga versionen från 1960. Den nya inspelningen innehåller även den några riktigt kända namn som ni kan se här ovan. Det intressanta med ”Ocean’s Eleven” är att den trots mängden stjärnor ändå inte hamnar i egotripparnas fälla. Den har faktiskt både en historia och bra skådespeleri. ”Ocean’s Eleven” är ren underhållning från början till slut. Det finns ingen tid i filmen som känns som ren transportsträcka.

Det hela börjar med en underbar scen där Danny Ocean (George Clooney) utfrågas av en frigivningsnämnd om vad han tänker göra om de skulle låta honom bli villkorligt frigiven. Clooneys minspel är underbart. När han släpps från fängelset sätter han genast igång med att ordna ett rån där vinsten beräknas vara 160 miljoner dollar. Han tar kontakt med Rusty Ryan (Brad Pitt) och de samlar ihop ett gäng för att bryta sig in i ett kassavalv som inte går att ta sig in i.

De är hela tiden på gång med flera små bluffar fram till dess att de ska ta de välbevakade miljonerna, då kör de den stora bluffen. På många sätt påminner filmen om den gamla ”The Sting” (Blåsningen) med Paul Newman och Robert Redford, man ska inte veta helt och hållet vad som händer. Att det inte håller hela filmen igen beror i alla fall inte på att de inte försöker.

Den nya ”Oceans’s Eleven” är omskriven och bearbetad för att bättre passa in i vårt århundrade. Vad man kan undra över är varför det egentligen bara är en kvinna med i filmen, nämligen Julia Roberts som spelar Danny Oceans f.d. fru. Hon har självklart ett förhållande med skurken Terry Benedict (Andy Garcia) och ska vinnas tillbaka. Scenerna där hon spelar mot George Clooney är inte helt bortkastade minuter.

Steven Soderbergh har regisserat en av mina favoritfilmer, ”The Limey”. Den skiljer sig rätt mycket från ”Ocean’s Eleven” men har något av samma flyt i berättandet. Han är faktiskt en regissör som har gjort en del riktigt bra filmer.

Man känner sig glad och tillfreds när man lämnar biosalongen. Man slipper den sura smak som kan uppstå när vägen till slutet av filmen är kantad med lik och misshandelsoffer. Missförstå mig rätt, våldsfilmer har också sin plats men det är något särskilt med en film som är spännande utan att någon skjuts till små, blodiga slamsor. Det kan vara en njutning att låta någon försöka lura en ibland…

FILMENS OFFICIELLA WEBBPLATS

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème