Film
Underhållande
tidsfördriv
Av
Åsa Jonsson
Bild: Sandrew-Metronome
Red
Planet
Regi:
Antony Hoffman
Manus: Chuck
Pfarrer och Jonathan Lemkin
I rollerna:
Val Kilmer, Carrie-Anne Moss, Benjamin
Bratt, Simon Baker, Tom Sizemore, Terence Stamp m.fl.
Det här är en sci-firulle
som bygger på det gamla vanliga: en liten grupp människor i
begränsat utrymme, gruppdynamik med den fege, de modiga, den hetsige
osv. Dessutom saknas inte den lilla touchen romantik och att allt som
kan gå snett med det tekniska faktiskt gör det. Att "Red Planet"
är en sådan standardiserad sci-fifilm gör den emellertid
inte mindre sevärd. Faktiskt är det lite trevligt att kunna
hela historien innan man har sett den färdigt, då blir detaljerna
desto viktigare. Och detaljerna i "Red Planet" är snygga.
Eftersom människan inte kan behärska sitt exploaterande av jorden så har hon tvingats se sig om efter andra planeter att skita ner. Valet har fallit på Mars där man försöker skapa en andningsbar atmosfär genom att bombardera planeten med alger. Detta går ganska bra ända fram till att syrenivån börjar minska. Då skickas sex djärva astronauter iväg för att rädda mänskligheten. Självklart råkar de ut för en olycka, i det här fallet ett strålningsfält som slår ut deras rymdskepp. Deras oförvägna befälhavare (Carrie-Anne Moss) offrar sig för att rädda de övriga fem som skickas till planeten där de kraschar. Väl nere på Mars så går det hemskt dåligt för dem. Deras syreförråd är begränsat, de har dumpat sin navigationsrobot AMEE (Autonomous Mapping Evaluation and Evasion) och resten av deras utrustning har gått sönder. Dessutom har en av dem - den som förresten råkar vara den bäste skådespelaren av dem alla, Terence Stamp - skadat sig så svårt att de tvingas överge honom.
Som av en händelse så har dock befälhavaren överlevt utan några skador. Hon åker varv på varv runt Mars och letar efter sin besättning samtidigt som hon lagar sitt rymdskepp. Carrie-Anne Moss har här en roll som passar henne. Hon kan se lämpligt sammanbiten ut när hon släcker eldsvådor. Houston tycker att hon ska överge de andra och komma hem när hon har fixat och donat klart. Behöver jag nämna att hon vägrar…
Om jag låter skeptisk så är det bara för att man har sett så många sådana här filmer. Det är dock ett underhållande tidsfördriv och roligare att se på bio än på video. "Red Planet" har dessutom fördelen att den berättas i ett ganska långsamt tempo. Den är tekniskt mycket välgjord. Roboten AMEE är till exempel mycket snyggt gjord. Hon har lika mycket personlighet som de övriga karaktärerna i filmen. Filmmakarna vill visa på att människan förstör sin levnadsmiljö men försöker inte lösa det utan ser sig bara om efter nya ängder. Med den sensmoralen borde de kanske ha berättat en annan historia.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème