Film
Rampling
storartad
Av Åsa
Jonsson
Under
sanden
Regi:
François Ozon
Manus: Emmanuelle
Bernheim, François Ozon m. fl.
I rollerna:
Charlotte Rampling, Bruno Cremer, Jacques Nolot, Alexandra Stewart m.
fl.
| Betyg: |  |
Paret Drillon åker till sitt sommarhus för att ta det lugnt på sin semester. Jean Drillon (Bruno Cremer) försvinner en dag när de är nere på stranden. Hans kropp återfinns inte. Jeans fru Marie Drillon (Charlotte Rampling) försöker att fortsätta sitt liv trots ovissheten om vad som har hänt med hennes man.
Det är en lågmält berättad historia. Charlotte Ramplings rollfigur balanserar sin personliga verklighetsuppfattning mot den mer "objektiva" verkligheten i sin vägran att låtsas om att hennes man är borta. I sitt talande om mannen frambesvärjer hon hans närvaro. Han "spökar" i deras gemensamma hem och hon fortsätter att agera som om han fortfarande finns hos henne. Men de fysiska behoven kan inte tillfredställas av en fantasi så när hennes vänner presenterar henne för en ny man, Vincent, inleder hon en affär med denne. Det är inte en ny relation utan ett utomäktenskapligt förhållande som hon kan tänka sig. I en mycket bra scen har hon sex med den nye mannen för första gången och börjar skratta. Vincent ber om en förklaring och får som svar att han är alltför lätt. Hans kropp liknar inte den försvunne äkta mannens kropp.
Jag kan inte låta bli att leva mig in i filmen så pass mycket att jag irriterar mig på hennes vänner som ser hur dåligt hon mår men som ändå inte gör något annat än antyder att hon kanske borde gå vidare.
Filmen är baserad på ett försvinnande som skedde när regissören François Ozon var barn. Han har aldrig kunna glömma händelsen och har nu gjort om dessa minnen till mycket personlig film.
Frågan om hur man lever vidare i en sådan situation är inte lätt att besvara men François Ozon presenterar en tänkbar variant. Tempot är ganska långsamt men utan att för den skull kännas långtråkigt. Greppet att följa den kvarvarande parten utan att hemfalla till en mer thrillerartat berättelse är mycket bra. Maries envisa vägran att acceptera vad som har hänt visas fram utan alltför stora gester. Charlotte Rampling är storartad i rollen som Marie Drillon. Hon är mycket vacker och har en stark utstrålning som nog är den största behållningen i filmen.
Filmen lever kvar i ens tankar långt efter att man har lämnat biosalongen och gett sig ut i sin egen vardag igen.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème