Ömsint förvånande
Av Åsa Jonsson

Bild: Sandrew Metronome

Tala med henne
Manus och regi: Pedro Almodóvar
I rollerna: Javier Camara, Leonor Watling, Dario Grandinetti, Rosario Flores, Geraldine Chaplin, Mariola Fuentes, Roberto Alvarez m. fl.

Betyg:

Pedro Almodòvar är en av de regissörer vars bara namn väcker lusten att gå på bio. Hans filmer är oftast hysteriska, överraskande och mycket bra. Det är även "Tala med henne" fastän den är mer lågmäld. Jämför man med Almodóvars tidigare filmer så är den mer dämpad. Det innebär dock inte att den är färglös eller på något sätt förutsägbar.

Pedro Almodòvar slog igenom med "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott" 1987. Kvinnor som pratar, handlar, aktivt tar plats är ett av kännetecknen för Almodóvar men i "Tala med henne" är det två kvinnor som genom sin passivitet för handlingen framåt; Alicia (Leonor Watling) ligger i koma sedan fyra år och Lydia (Rosario Flores) har stångats så svårt på tjurfäktningsarenan att även hon hamnar i koma. Huvudrollsinnehavarna är de män som älskar dem och vars hela existens rör sig kring de orörliga kvinnorna.

Benigno (Javier Camara) och Marco (Dario Grandinetti) är männen som älskar. Benigno är sjuksköterskan som har skött Alicia i fyra år, hängivet och trofast. Åren som hennes vårdgivare har varit de bästa i hans liv och han planerar för deras kommande liv tillsammans. Marco är journalisten som förälskar sig i tjurfäkterskan Lydia när han skriver ett reportage om henne.

Relationerna mellan dessa fyra personer utvecklas på ett mycket typiskt Almodóvarskt sätt. Varje gång man tror sig ha greppet om berättelsen halkar den vidare. Det är genom en oförutsägbarhet som faktiskt inte känns sökt som historien får ett sådant grepp om åskådaren. Almodóvar är inte rädd för att använda alla möjliga berättartekniska grepp och han gör det utan att tappa publiken på vägen. Vem annars skulle kunna ha en lång scen som svartvit stumfilm a la "Metropolis" för att visa på en aspekt av Benignos relation till Alicia. I "Älskaren som krympte" (stumfilmen i filmen) förminskas en man av sin älskade genom ett medicinskt experiment. I sin lilleputtighet kan han bestiga sin kvinna och låta sig totalt uppgå i henne.

Benigno är en så oerhört sårbar människa. Javier Camara som spelar honom låter denna oskuld som har växt upp med att ta hand om en dominerade mor vara just så sårbar och oskyddad som det går. Benignos sårbarhet har gjort att han inte har skaffat sig någon fungerande relation med en människa som ger respons. Han slösar all sin uppmärksamhet på någon som han kan projicera känslor och tankar på. När Marco kommer in i hans liv är det den första människa som ser honom.

Under filminspelningen kritiserades Almodóvar för att han hade spelat in tjurfäktningsscener. Det kan finnas kritik att framföra omkring tjurfäktandets vara eller icke vara men de scener där Lydia tjurfäktas är imponerade och får hjärtat att stanna i bröstet. Tjurarnas rusningar mot den oskyddade kvinnan får åskådaren att sitta som på nålar, särskilt när man vet att Almodóvar inte är rädd för att skada sina rollfigurer.

Skadade blir de, skakad blir man som åskådare. Man kan inte låta bli att beröras av "Tala med henne". Ensamheten och den ständiga rädslan för att bli sviken blir i Almodóvars filmer närmast en drivkraft för att fortsätta. Det här är en film som man inte bör missa.

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème