Film
Osedvanligt bra actionfilm
Av Åsa Jonsson

Bild: Sandrew-Metronome

Training Day
Regi: Antoine Fuqua
Manus: David Ayer
I rollerna: Denzel Washington, Ethan Hawk, Scott Glenn, Tom Berenger, Cliff Curtis, Snoop Doggy Dogg, Macy Gray

Betyg:

Training Day börjar bra, blir bättre och tappar sen styrfarten.

Hela filmen utspelar sig under en dag. Jake Hoyt (Ethan Hawk) har fått chansen att under en dag visa vad han går för. Om han gör ett gott intryck på Alonzo Harris (Denzel Washington) så kan han bli del av narkotikaroteln. Klarar Hoyt sig igenom dagen så har han fått enorma karriärmöjligheter. Det visar sig att Alonzo Harris inte är en person att se upp till. Harris har gått från att vara idealist till att vara beredd att göra vad som helst så länge han vinner något på det.

Större delen av filmen är mycket bra. Man känner med Hoyt när han är villig att göra allt som Harris säger åt honom att göra, bara för att få jobbet. Den spänning som uppstår mellan vad Hoyt har lärt sig är rätt och hans auktoritetstro ökar filmen igenom.

Ethan Hawk slog ju igenom  i ”Döda poeters sällskap”. Nu har han många år senare fortfarande en mjuk utstrålning som gör hans rollfigurer mänskliga.

Det tar en stund att ställa om sig till att Denzel Washington är en elak djävel. Inte för att han inte gör det bra utan bara för att man är så van att se honom i mer sympatiska roller. Där ser man vådan av att känna till skådespelare för bra; man väljer att se dem som man är van att se dem. Washington spelar däremot oerhört bra, han spelar över så pass mycket att det blir rätt.

Antoine Fuqua visar att en person som har regisserat musikvideos under många år mycket väl kan regissera en långfilm och göra det bra. Han har lyckats att binda ihop innehåll och form så pass väl att man inte funderar så mycket på det. Det finns några scener där Hoyt mår mindre bra. (Jag ska inte avslöja varför). Dessa scener får en lätt grönaktig ton och körs lite saktare än vanligt. Man får en lätt släng av illamående vilket nog är meningen.

Vad som drar ner filmen är den alltför vanliga slutstriden där folk slås ner, hoppar upp, slås ner, hoppar upp i all oändlighet för att sen gå därifrån. Våld på film har ett visst mått av overklighet vilket gör att vi klarar av att se det. Kanske inte bara klarar av det utan till och med uppskattar det. Det är nog av den anledning som en film som Brother, där våld skildras mer realistiskt, blir jobbig att se. Training Day är en våldsam film. Våldet fyller till att börja med även en funktion: det visas som en konsekvens av ett förråat samhällsklimat. Det är väl därför man blir besviken när det övergår till att vara våld för våldets skull. Trots det är den faktiskt värd att gå på bio för att se. Det är inte alla actionrullar som är det.

---

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème