Det viktiga valet
Av Åsa Jonsson

Bild: Novemberfilm

Valdagen
Regi och manus: Babak Payamiq
I rollerna: Nassim Abdi, Cyrus Abidi, Youssef Habashi, Farrokh Shojaii, Gholbahar Janghali

Betyg:

Valdagen på en ö utanför Irans kust händer det något. En kvinnlig valförrättare dyker upp och ska bli eskorterad runt ön av en av de två soldater som har vakten där. Soldaten är ytterst skeptisk, både mot idén att vara hennes beskydd men också det faktum att hon är kvinna.

Valförrättaren i "Valdagen" är idealistisk och ivrig. Hon försöker motivera och uppmuntra människor till att ta sitt ansvar och rösta. Hennes iver smittar av sig från bioduken och ner i salongen. När hon märker soldatens motvilja mot att eskortera henne börjar hon undervisa honom om vikten av röstning, vikten av att välja. Trots motgångarna fortsätter hon oförtrutet vidare med sin lilla pappkartong. I det första mötet med en potentiell väljare blir termen att "jaga väljare" avbildat. När valförrättaren och soldaten ger sig iväg möter de en man som springer sin väg när han får syn på militärjeepen. I sin iver att få en första röst ber valförrättaren att de ska stoppa honom så att han ska få rösta. När de har fått fast honom uttrycker han en helt förstålig skepsis mot att rösta medan en soldat stirrar på honom med ett vapen i handen. Det är på många sätt en avbild av problemet med motivationen till att delta i allmänna val. Kravet kommer uppifrån, från de styrande och kan vara svårt att förankra bland väljarna som inte har resurserna för att föra fram egna kandidater.

Att "Valdagen" släpps så här nära inpå det svenska valet är lyckat. Den tar nämligen upp problemen med fria val: det räcker inte med att få folk till valurnorna. För att få ett val som verkligen betyder något måste folk veta vad de röstar på, varför de röstar och att de har rätten att välja själva. "Valdagen" tar på ett varligt sätt upp dessa frågor. Hur får man människor att inse att deras röster verkligen betyder något? Hur får man kvinnor som lever i en (verkligt) mansdominerad värld att inse att det är de själva som ska ta beslutet om vem de ska rösta på? Hur motiverar man människor att rösta på kandidater som de inte känner till?

Filmen för fram den lilla människans plats i det kollektiva. Det är inte information som får människorna på ön att rösta. Det är en blandning av kunskap och tro. De tror på valförrättaren när hon säger att de bör rösta. Av dem hon stöter på kan en del varken skriva eller läsa och där ser valförrättaren till att de får hjälp med röstningen.

Babak Payamiq använder sig av fasta kameror med väldigt få närbilder. Det ger en bild av ödsligheten och avståndet mellan människor på ön men ger även ett lugn i berättandet. Det är en lågmäld och humoristisk berättelse som med hjälp av ett stillsamt bildspråk griper tag i åskådaren och gör henne/honom till en deltagare. Humorn som genomlyser hela filmen gör att man lämnar biosalongen med ett leende. Om du bara ska se några få filmer i år så är det här definitivt en av dem som du bör se!

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème