ÅRGÅNG 3 NUMMER 3 — 20 MAJ 2002 | ||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
Musik
Erich Wolfgang Korngold var en Hollywoods mest omtyckta kompositörer. På denna skiva möter vi musiken till flera av Errol Flynns stora succéer. Här får lyssnaren möjlighet att drömma sig bort till 40-talets äventyrsfilmer, eller något helt annat scenario. Musiken står nämligen bra för sig själv. Skiva: Previn conducts Korngold Music for the films The Sea Hawk, The private Lives of Elisabeth and Essex, Captain Blood, The Prince and the Pauper. London Symphony Orchestra. DG, 471 347-2 Mångsidige André Previn har spelat in ytterligare en skiva med kompositioner av Erich Wolfgang Korngold. På Deutsche Grammophon har Previn tidigare spelat in två skivor med orkestermusik av Korngold, omfattande bland annat hans symfoni och violinkonsert. Liksom tidigare dirigerar Previn London Symphony Orchestra. Denna gång handlar det emellertid om filmmusik. Korngold var en av de tidiga stilbildarna gällande hollywoodsk filmmusik. Filmerna till vilken musiken är skriven är klassiska matinéfilmer med Errol Flynn, en av kostymfilmens tidiga superstjärnor. Även för en person som inte var med på den tiden doftar Errol Flynn nostalgi. Och har man inte tillgång till filmerna hjälper musiken till att skapa den rätta stämningen. Korngold själv menade att hans filmmusik var som operamusik utan sång. Innan han kom till Hollywood hade han komponerat flera operor varav Die tote Stadt är den mest kända. (En bejublad uppsättning kunde avnjutas på operan i Stockholm för några år sedan.) Hans filmmusik är också färgstark och behöver inte bilderna för att gripa tag i lyssnaren. Korngold fick för det mesta relativt kort tid på sig att skriva musiken till filmerna. För att hinna med var han tvungen att få hjälp med orkestreringen. Han gav dock tydliga instruktioner till hur han tänkt sig instrumenteringen och korrigerade partituren in i det sista. Något han kunde göra strax innan inspelning då han själv dirigerade musiken. Det är sällsynt i dagens filmakeri att så genomarbetad musik som Korngolds komponeras. Hans filmmusik fungerar inte bara som en stämningshöjande bakgrundstapet utan tar en större plats i dramatiken. Det är lätt att förstå att han jämförde filmmusikskriveriet med operatonsättning. I dag får filmmusik sällan så stor plats, i stället används ljudeffekter för att förstärka bilden. Kanske kan John Williams (som skrivit originalmusiken till "Stjärnornas krig" och ett flertal av Steven Spielbergs filmer) ses som en arvtagare till Korngold. Men där Williams först och främst är känd för sin filmmusik står Korngolds konstnärskap på egna ben. Där man hos John Williams ofta hör ekon av andra kompositörer, Richard Strauss till exempel (många unga människor som inte känner till Strauss musik associerar till "Stjärnornas krig" när de hör Strauss), så är Korngolds musik mera individuell och följaktligen omisskännligt Korngoldsk. Givetvis hör Korngold till en tradition. Innan han for till USA och engagerades som kompositör av filmmusik i Hollywood verkade han i Wien, ett av det tidiga nittonhundratalets absoluta centrum gällande konst i allmänhet och musiklivet i synnerhet. Hans musik innefattar det bästa i högromantiken. Musiken har befriats från både formmässiga och harmoniska bojor och orkesterbehandlingen är virtuos. Att spela in klassisk filmmusik av stora tonsättare har blivit populärt på senare år. Att lyfta fram Korngolds filmusik är därför ganska självklart. London Symphony Orchestra spelar som vanligt klanderfritt, de har sedan länge tillhört en av världens främsta orkestrar. Det kombinerat med Previns förståelse för Korngold gör att musiken lyfter. Den här musiken passar bra att drömma sig bort till. Varför inte sätta på skivan en regnig söndag när bioutbudet inte bjuder på någon riktigt maffig äventyrsfilm. I stället kan man sjunka ner i soffan och drömma sig bort. Vissa saker var onekligen bättre förr, till exempel filmmusiken. |
|||
Copyright
© 2001, Kulturtidskriften Café Crème Webbredaktör: Lydia Duprat |
||||
|