Intressant bild av ett konstnärskap
Av Björn Gustavsson

Museiverksamheten vid Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm har som målsättning att öka förståelsen för svensk konst från tiden runt sekelskiftet 1900 - och som en viktig del i detta arbete har man nu satsat på en bred utställning om Richard Berg (1858-1919), en centralgestalt under denna tid och betydelsefull inte bara som konstnär utan även som organisatör och skriftställare.

Intresset för utställningen har varit mycket stort och man har därför beslutat visa den även nu över sommaren. Den som vill få ett vidgat perspektiv på denna guldåldersperiod för svensk konst bör ta tillfället i akt; detta är faktiskt den mest omfattande Richard Berg-utställningen någonsin, med inlånade målningar från 15-tal institutioner. Museets guidade turer rekommenderas.

Samtidigt med utställningen har museet i samarbete med Carlsson bokförlags utgivit en bok - som samtidigt fungerar som utställningskatalog - om Richard Berg och hans konstnärsgärning, med Hans Henrik Brummer som redaktör. Här finns målningarna reproducerade samt därtill utomordentligt perspektivrika texter av bland annat Brummer, Ulf Linde och Leif Nylén (sistnämnde överraskande nog i sammanhanget). Det enda som egentligen saknas är något slags kommentar eller analys av det faktum att Richard Bergs fader, Edvard Bergh, var en aktad landskapsmålare. Förvånansvärt nog ägnas detta förhållande inte ett ord. Man kan ju tänka sig att Richard Bergs dedicerade vilja att bryta mot tidigare konventioner i någon mån även har att göra med den äldre estetik fadern företrädde.

I det stora hela förblev Richard Berg en opponent: en radikal konstnär som i sitt författarskap introducerade nya utländska strömningar och som i sitt måleri tog starka intryck såväl av samtida konst som av italiensk ungrenässans (det senare gäller för många av sekelskifteskonstnärerna; många svenskar vallfärdade till Florens och Rom; flera bosatte sig där och bildade små konstnärskolonier). Han avbröt sina studier vid Konstakademin, som han ansåg vara alltför konservativ, greps av samtidens vurm för friluftsmåleri och tillhörde en tid den gryende Halmstadskolonin. År 1885 deltog han i de så kallade opponenternas upprop mot Konstakademin; senare arbetade han som lärare på nyinstiftade Konstnärsförbundets målarskola. År 1915 utsågs han så till chef för Nationalmuseum - och under sina sista år företog han en lång rad inköpsresor på kontinenten.

Richard Berg är känd för sin subtila porträttkonst. Hans målningar av vännen August Strindberg är legendarisk - liksom hans möda att fånga Gustaf Frödings monumentala väsen, under dennes sjukdomstid, då han med vildvuxet hår och långt skägg låg till sängs och höll monologer om konst som bedrägeri. Richard Bergs berättelse om mötet med Fröding återges i boken.

Men Richard Berg är också känd för sitt stämningsmåleri, ofta med ett nedtonat sommarskymningsljus - inte minst hans "Nordisk sommarkväll" har blivit nästan blivit synonym med det förra sekelskiftets fascination inför stämningar - i synnerhet gränstillstånd av olika slag. Flera av texterna uppehåller sig vid hans mer kända målningar, som den nyss nämnda "Nordisk sommarkväll" (ett medelålders par på en veranda, blickande ut mot en sjö och där roddbåten: en bild som är fylld av både naturalistiskt stämningsmåleri och symbolistiska övertoner) och "Riddaren och jungfrun" (här finns både en hövisk sagoton och en fascination inför närmast en lolita-gestalt).

Konstnärens förhållande till dåtidens nationalromantiska strömningar tycks ha varit en smula kluvet men ägnas föga utrymme i boken. Å ena sidan hävdade Richard Berg en radikalitet som tycks ha genomskådat faran med nationalistisk idealisering; å andra sidan skrev han så uppskattande om "det svenska" att han mer framstår som tidstypisk romantiker. Exempelvis hävdade han följande: "Konstnären skall föra gamla och unga, fattiga och rika, stadsbor och landsbor samman inför den svenska naturen, vårt folklynnes moder och vår odlings tysta formdanerska. Han skall kalla oss all till möte och fest under vinternattens gnistrande stjärnhimmel och i sommarnattens bävande ljusflod."

Sammanfattningsvis kan sägas att både utställningen och boken ger en oerhört intressant bild av ett konstnärskap som balanserade mellan å ena sidan djuppsykologiska stämningsbilder och å andra sidan ett engagerat samhällsintresse och en drift att förbättra både konstens och konstnärernas villkor i samhället.