Manlig fåfänga låg bakom dröjsmålet

Nya rön kan förklara den 40 år långa ökenvandringen
Av Lydia Duprat

Anledningen till att det tog Mose och israeliterna 40 års planlöst flackande i öknen innan gruppen till slut nådde resans mål Kanaan var den manliga fåfängan, fastlår två sinsemellan oberoende forskarlag. Enligt forskarna låg Moses tjurskalliga vägran att fråga efter vägen bakom dröjsmålet.

- Mankönets motvilja mot att fråga efter vägen är en välkänd företeelse och till yttermera visso vetenskapligt belagd, säger det schweiziska forskarlagets vetenskapliga ledare, professor Patricia Frauherz. Ett litet område i vänstra pannloben styr detta förhållande, som alltså innebär att män ogärna erkänner tillkortakommanden avseende sin orienteringsförmåga.

Med andra ord skulle Mose, helt i enlighet med de biologiska villkor som dikterade hans beteenden, ha vägrat att fråga efter vägen även sedan han insett att man gått vilse.

Ett amerikanskt forskarteam har efter flera års utgrävningar i Sinaiöknen kommit fram till exakt samma slutsats som sina schweiziska kolleger. Amerikanarna har funnit belägg för att dispyter förekommit mellan gruppens manliga och kvinnliga fraktioner beträffande vägen till Kanaan. Stentavlor från vad som antas vara den relevanta perioden i Gamla testamentet vittnar om att ett antal kvinnor blivit avrättade efter att ha föreslagit att man skulle fråga efter vägen hos första bästa nomad man mötte.

- Mycket tyder på att kvinnornas ifrågasättande av Moses orienteringsförmåga förödmjukade denne djupt och dessutom väckte farhågor om en nära förestående kupp, säger fil. dr. Joshua Stein, ledare för det amerikanska forskarlaget.

På en av de utgrävda stentavlorna, som forskarna tror utgör ett slags rättegångsprotokoll över upproret, står att en av kvinnorna skulle ha sagt ”inte ett steg till” medan en annan i sin tur skulle ha sagt ”vad förlorar vi på att fråga”.

- Kvinnorna förlorade sina huvuden ”på att fråga”, skulle man kunna säga, eller snarare på att ifrågasätta Moses förmåga att hitta till Kanaan, säger dr Joshua Stein. Vi är förvånade över att kvinnorna alls fick komma till tals, och detta är kanske den största vetenskapliga upptäckten när allt kommer omkring: att kvinnorna vågade lägga sig i sina mäns förehavanden. Men de var väl desperata vid det laget, skulle jag tro.

Enligt professor Frauherz saknar kvinnor helt det lilla området i vänstra pannloben som hindrar männen från att fråga efter vägen. Däremot har kvinnor ett motsvarande område i högra pannloben som gör att de väldigt gärna frågar efter vägen, även innan de ens inlett sin resa, liksom för att vara ”på säkra sidan”.

- Det tragiska med den här oerhört långa ökenvandringen är att många israeliter hann födas och dö innan man till slut nådde det förlovade landet. Att det dessutom kostade några frågvisa kvinnor livet gör inte saken bättre. Hade Mose varit kvinna och haft ansvaret för expeditionen skulle gruppen med all sannolikhet ha nått Kanaan efter 40 dagar. Nu tog det i stället 40 år. Det är oerhört sorgligt, säger professor Frauherz.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Tidigare på Pseudo... extraordinärt:
We Shell Not Exxonerate...
Ur sjukjournalen
Konsten att slakta en bok
Gåtan om Ismannen löst
Forskare förespråkar kannibalism
Vargarna förklarar krig mot norrmännen
Jag träffade tomten
Sverige mänsklighetens vagga
Löpsedlarna vi inte fick se
Konspiration uppdagad
Mansjour invigdes i går i Stockholm