33-åriga Anne Swärd debuterar med en roman
som - likt så många
andra nu för tiden - beskriver en söndertrasad familjetillvaro. Även
romanformen kan sägas vara ”söndertrasad”: de olika
familjemedlemmarna kommer till tals i monologiska jag-avsnitt, vilka sammantaget,
likt spruckna spegelskärvor, småningom ger bilden av familjens
olycka och familjemedlemmarnas olika bilder av skeendet.
Det är en i mångt och mycket talangfull romandebut, låt
vara att monologrubrikerna är extremt pretentiösa och att de olika
personerna tenderar att anta en och samma röst (ett mer strikt urval
skulle ha varit mer effektfullt). Härtill kommer en viss monotoni i
själva berättandet - det har delvis med den valda formen att göra.
Genomgående anas en loj, aningen erotiskt färgad atmosfär
kring flera av personerna - såsom den psykiskt labila Kaj, som i sin
kärlekstörst kan påminna om huvudpersonen i Kaj Pollacks Älska
mig!
Och fadern beskrivs som en sexuellt vilsegången man; en pedofil som
mitt under det äktenskapliga haveriet låter sig frestas av en
13-årig lolita: ett barn som leker kvinna och frestar honom till övergreppets
gräns. I sitt begär efter barnet tänker han sig hennes tankar
sålunda: ”Titta på mig… nu böjer jag mig och
knyter upp gympaskorna, nu går jag över golvet, nu ställer
jag mig vid fönstret och du måste se på mig. Titta då.
/---/ Vågar du inte?” Faderns monolog utvecklas till en rannsakan
i stil med ”Stavrogins brott”.
Boken beskriver familjetillvarons och -relationers generella problem: längtan
efter trygghet kontra längtan efter frihet. En av romanpersonerna beskriver
konflikten som att ingen vill vara ensam: ”ensamheten är det mest
skrämmande av alla svarta hål i rymden”.
Sammantaget en poetiskt laddad roman om ökenartad ensamhet mitt i familjens
hägn.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.