![]() |
||||||
ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||||
![]() |
||||||
![]() |
||||||
CAFÉ CRÈME I VÅR |
En söt och lättsam liten saga
Kung Edrick av Abernal har just dött och den enda arvingen är hans dotter, känd över hela riket som ”Den fula prinsessan”. Mamman försvann när prinsessan var helt liten och hon har vuxit upp bland troll för att folk ska slippa se hennes ansikte. De högsta rådsherrarna i riket vill inte ha ”En ful prinsessa” till drottning och börjar därför planera hur de ska göra sig av med henne. Den enda som kan rädda henne är den kunglige riddaren, Chris, som genast skyndar i väg till prinsessans slott. Hans uppgift blir att föra prinsessan till hennes tron, levande, samtidigt som han ska försöka övertyga folket om att hon är den mest lämpade tronarvingen. Det visar sig att prinsessan är mycket kapabel att klara av detta själv och med sin sammetsröst övertygar hon inte bara Chris utan hela riket om att hon är en riktig drottning. Detta resulterar i en ovanlig saga fylld av vänskap, kärlek och fördomar, där man inte kan döma hunden efter håren. Språket är precis som resten av boken, lättsamt och trevligt att läsa, men på vissa ställen är översättningen inte riktigt bra. En del ord känns direktöversatta, de passar inte in och förstör tonen i berättandet. Berättarformen växlar mellan jagform och en allvetande berättare och ibland blir det lite rörigt. Boken har en mycket bra handling, med en spänning som byggs upp redan från början och som håller i ända till slutet. Det som framför allt får mig att tycka om den här berättelsen är att den är mer en saga än en hjältehistoria. Jag rekommenderar Den fula prinsessan
till dem som behöver piggas upp. Den är som en sockersöt
kaka. Någon gång ibland är det riktigt gott, men äter
man för många eller för ofta blir man bara trött
på dem. Jag tror den passar för lite äldre barn, kanske
13 och uppåt, men som alltid är det läsvana och intresse
som avgör. | |||||
![]() |
||||||
Copyright
© 2004, Kulturtidskriften Café Crème |
||||||
![]()
|