Sweden Solar System täcker nu hela Sverige. I Karlshamn i söder finns kometen Swifft-Tuttle på Kreativum, ett  vetenskapscentrum, och i Kiruna, längst i norr, finns gränsen mellan solsystemets gas och galaxens omgivande gas, den så kallade terminalshocken. Planeterna är uppradade norrut från Globen, som representerar Solen, och Pluto finns i Delsbo, 300 km från Globen.

"Saltis" i Saltsjöbaden?
Av Gösta Gahm

Världens största modell av vårt solsystem finns i Sverige och kallas Sweden Solar System. Globen i Stockholm representerar Solen, och planeternas storlekar och avstånd skalas därefter. Planeterna finns uppradade norrut från Globen, och i denna skala hamnar Pluto i Delsbo, 300 km från Globen. Konstnären Bergsteinn Asbjörnsson har gestaltat Pluto, och även dess drabant (måne) Karon, i ett stilrent monument.

Flera konstnärer har deltagit i detta projekt där antika mytologier och modern rymdforskning vävs in i konstverken. Exempelvis är modellen av Merkurius vid Stadsmuseet vid Slussen uppvärmd för att ge känslan av närhet till Solen. I statyns sockel finns symboler som antyder hur planetrörelsen en gång kunde bekräfta Einsteins relativitetsteori. Samtliga modeller har en värdinstitution. Till exempel förvaltas jorden och månen av Naturhistoriska riksmuseet och Cosmonova. Mer information om SSS finns på www.astro.su.se/swesolsyst.

Mycket folk hade samlats vid invigningen av modellen av Venus den 8 juni 2004, samma dag som planeten Venus passerade framför solskivan. Skulpturen är utförd av den amerikanske konstnären Daniel Oberti. Ytterligare en modell av Venus finns på Observatoriemuseet, Gamla observatoriet i Stockholm.

Även en komet och flera småplaneter ingår i SSS. Asteroiden Eros gestaltades på Mörbyskolan i Danderyd av en grupp entusiastiska lärare och elever. I skala är den endast 1,5 mm i diameter. Bortom Pluto kretsar ett stort antal småplaneter, varav två presenteras i SSS: Ixion på Technichus i Härnösand, och Sedna, som nu projekteras av Teknikens Hus i Luleå.

Observatoriet i Saltsjöbaden finns kvar som byggnad, men astronomerna flyttade till fysikcentret AlbaNova vid Roslagstull sommaren 2001. Den sista upptäckten vid observatoriet var av en ny asteroid. Upptäckaren Alexis Brandeker, som var student då, tyckte att asteroiden skulle minna om tiden i Saltsjöbaden. I ett brev till Internationella Astronomiska Unionen föreslog han namnet Saltis. Och så beslutades! Därute mellan Mars och Jupiter kretsar en himlakropp som för alltid kommer att heta Saltis.

Till allas förvåning och glädje visade sig Saltis röra sig så att den passerar Saltsjöbaden, när man skalar till SSS! Banan är avlång, men som närmast Solen befinner den sig faktiskt på Älgö. Det finns alltså all anledning att fundera på en pampig gestaltning av Saltis i Saltsjöbaden. Dels upptäcktes den i Saltsjöbaden, och dels kan man berätta om Stockholms Observatorium, en viktig del i Nackas kulturhistoria och ett centrum för avancerad forskning och skolverksamhet. Många är de som under kvällsbesök fått se stjärnor och planeter genom observatoriets teleskop.

Modellen måste inte stå på Älgö, utan kan placeras till exempel vid Tippen eller varför inte på kullen utanför observatoriets huvudbyggnad? Det finns ivriga konstnärer med idéer om utformning. Saltis är endast några kilometer i diameter och blir bara en prick i skalan 1:20 millioner. Konstverket däremot kan bli hur stort som helst.

Med litet god vilja och en liten summa pengar kunde projektet Saltis i Saltsjöbaden förverkligas.

Gösta Gahm bor i Saltsjöbaden och är professor i astronomi vid Stockholms universitet. Före flytten till AlbaNova vid Roslagstull var han verksam vid observatoriet i Saltsjöbaden. Tillsammans med professor Nils Brenning vid Kungliga Tekniska Högskolan driver han projektet Sweden Solar System – världens största modell av solsystemet.